Riksdagsledamöter beskådade mjölkproduktion och agroekologisk symbios i Nyland

Publicerad den 26 september 2025

SLC Nylands och MTK-Uusimaas bussturné för riksdagsledamöter bjöd på två gårdsbesök under måndagen. Politikerna fick i samspel med intresseorganisationernas representanter bekanta sig med mjölkproduktion och cirkulär ekonomi på den nyländska landsbygden.

Under måndagen ordnade SLC Nyland och MTK-Uusimaa en busstur för nyländska riksdagsledamöter i syfte att visa upp jordbruket i Nyland. Med på turen följde Maaret Castrén och Pihla Keto-Huovinen från Samlingspartiet samt Antti Kaikkonen från Centerpartiet, men även en handfull riksdagsmedarbetare.

Från SLC Nyland medverkade bland annat verksamhetsledare Maria Munck-Pihlgren och ordförande Thomas Antas.

Dagen påbörjades i soligt med kallt väder på Bisa gård i Vanda där Eva-Linn och Rasmus Sahl hälsade gästerna välkomna.

– Vi är den enda mjölkgården i Vanda. När vi tog över gården gick vi över till köttproduktion, men efter sju år bestämde vi oss för att växla tillbaka igen, berättade Eva-Linn Sahl.

Hennes föräldrar hade mjölkkor som de gjorde sig av med strax innan generationsväxlingen, och just då ville varken Eva-Linn eller Rasmus fortsätta i samma riktning.

– Men nu har vi tänkt om igen och är absolut nöjda med beslutet. Det var givande med kött också, men både vi och den här ladugården är bättre lämpade för mjölkproduktion.

 Eva-Linn och Rasmus Sahl hälsade gästerna välkomna till Bisa gård där de nyligen sadlat om från kött- till mjölkproduktion.

Modern mjölkproduktion på Bisa gård

Efter kaffe och semla på gårdsbacken fick besökarna klä sig i vita skyddsoveraller och kliva in i ladugården för att beskåda själva produktionen, som består av en besättning på 55 kor. Själva slutprodukten levereras till Arlas mejeri i närbelägna Sibbo.

– Vår gård är speciell inte bara gällande läge, utan också för att åkerproduktionen är ekologisk medan mjölkproduktionen inte är det eftersom priset är så dåligt, förklarade Eva-Linn.

En annan specialitet på gården är att man använder sig om amkor som skall ta hand om kalvarna och se till att de får mat. Detta väckte ett visst intresse bland åhörarna – är kalvarna gårdens egna?

– Kalvarna är våra egna, och de får vara med sin mamma i 2 till 5 dagar varefter amkon tar över. Det skulle vara intressant att förlänga den perioden men tillsvidare är det inte möjligt, berättade Eva-Linn.

Amkons mjölk går i sin helhet till de tre kalvar hon sköter om. Enligt Eva-Linn är detta ett område där etik och ekonomi strålar samman.

– Det lönar sig att satsa på kalvarna för att få bra mjölkkor. Med bra mjölkkor får man den inkomst som behövs för att upprätthålla produktionen.

Den högteknologiska Lely-mjölkroboten väckte även en viss förundran, och efter både envisa kossor som vägrat, och ihärdiga kossor som roboten skickat i väg fick man slutligen se hur mjölkningen går till. Eva-Linn förklarade processen.

– Mjölkningen tar i snitt 8 minuter, och både vi och korna har varit nöjda med tekniken. Korna låter sig mjölkas när de vill, i genomsnitt tre gånger i dygnet. De väljer själv hur de äter, sover och mjölkas.

 Markus Eerola berättade om Knehtilä gårds gasanläggning och agroekologiska symbios.

Agroekologisk symbios på Knehtilä gård

Efter ladugårdsbesöket klev man åter ombord på bussen och satte kurs mot Hyvinge och Knehtilä gård. Knehtilä är en släktgård med långa anor där cirkulär ekonomi står i centrum för verksamheten.

Gårdens husbonde Markus Eerola tog emot gästerna i en restaurerad ladugårdsbyggnad där det även bjöds på lunch, och berättade samtidigt om verksamheten som varit föremål för olika forskningsprojekt. Bland annat deltar gården i Lighthouse Farms-nätverket för cirkulär ekonomi.

– Vår produktion har varit ekologisk sedan 2010 och sedan dess har jordhälsan varit bland det viktigaste för oss. Vår huvudgröda är havre, men vi odlar också oljehampa, ärt och höstspannmål, berättade Eerola sedan gästerna bänkat sig.

Det mest anmärkningsvärda på gården är biogasanläggningen som drivs med vall från de egna åkrarna samt gödsel från närbelägna gårdar. Förutom biogas producerar anläggningen även gödsel vilket skapar ett energiskapande system som driver både gården och trafik.

– Foder och näringsämnen förs in i systemet som i sin tur producerar mat och energi.  Tillsammans bildar vi en agroekologisk symbios, vilket stärker landsbygdens livskraft och regionens ekonomi, förklarade Eerola.

På gården finns även en gastankningsstation, och fördelarna med att använda biogas verkar övertygande.

– På en hektar vall kör man bra 30.000 kilometer.

 Samlingspartiets Maaret Castrén lärde sig mycket under dagen. Hon ser det som viktigt att riksdagsledamöterna känner till jordbruket, men påtalar samtidigt vikten av seriös verksamhet på gårdarna.

Politiker bör känna jordbruket – och gårdarna sin verksamhet

I slutet av dagen verkade alla nöjda om en aning trötta. Bland dem Samlingspartiets Maaret Castrén som reserverat dagen för att få en inblick i jordbrukets och landsbygdens möjligheter. Strax före bussresan tillbaka mot Helsingfors gav hon sin syn på dagens program.

– Jag är läkare och har inte själv erfarenhet av jordbruk eller djurskötsel, trots att jag faktiskt i barndomen har mjölkat kor och varit med i skördetider.

Enligt Castrén måste man i egenskap av riksdagsledamot veta vad som sker inom jordbruket, och under rundturen var det onekligen mycket nytt som kom emot.

– Det var helt fantastiskt att se mjölkroboten, och korna som självmant går in för att låta sig mjölkas. Det var fascinerande att se hur allting sker utan att någon människa är där och styr.

Castrén lät sig även imponeras av det energisystem som byggts upp på Knehtilä.

– Det är fint att se en bioenergisymbios som kan upprätthålla ett jordbruk där dessutom många olika aktörer samarbetar.

Beträffande jordbruket överlag anser Castrén att Finland behöver egen matproduktion. Men hur många gårdar som behövs för detta, och vad det innebär att vara en lönsam gård är en diskussionsfråga.

– Vi behöver ett effektivt jordbruk. Gårdar där man bara tar åt sig stödpengar och klipper gräset en gång om året kan inte ses som acceptabla verksamhetsmodeller. De som får stöd bör vara odlare som faktiskt gör sådant som vi bör stöda.